Utbrändhet, stress, Smärta

Ansvarig läkare Dr Björn Bragée

  
  

Välkommen hit

Välkommen till den här hemsidan! Här är det kroppens, och främst nervsystemets, svårigheter att reglera starka spänningar som står i centrum. Patienter och behandlare ska kunna hitta de bästa nya rönen, behandlingarna och övningarna här.      

Annonser

Forskningspatient.se

    

Vet du att du kan delta som patient i klinisk forskning. Vi har många sådana projekt där vi prövar nya läkemedel i samverkan med läkemedelsverk och etisk kommitté. Vi har en särskild hemsida, www.forskningspatient.se där man kan bli medlem och få fortlöpande information, oavsett var i Sverige man bor. Det görs omkring 300 sådana projekt i Sverige varje år.

Våra sidor

www.bragee.se
- om våra kliniker och rehab

www.patienttorget.se

- en virtuell patientförening

www.medect.se

- om vårt företag

www.smartguiden.se

- om smärta och behandling

www.smartforum.se

- utbyt erfarenheter!

 

Nyheter idag

-

Nya Kommentarer

Adsense annons

HEALTH ON NET

Denna sida följer den oberoende stiftelsen Health On Nets regler och riktlinjer sedan 1999 och är godkänd av stiftelsen. Här är vårt certifikat

Detta är den enda oberoende granskningen av medicinska hemsidor, och ställer krav på kvalitet i innehåll, etik och medför återkommande granskningar. Här kan du följa granskningarna

This site subscribes to the Code of Conduct (HONcode) principles

4 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Hjälpsökande
Jag behöver hjälp
Kortfattad beskrivning – tillägg efter jag skrivit klart ”Relativt kortfattad beskrivning” Jag har i lång tid, väl längre än vårdgarantin föreskriver, väntat att med remiss få träffa en specialist inom reumatologi och en avseende smärtproblematik. Jag har lämnat ett ”vanligt” blodprov på vårdcentralen då jag först sökte för mina problem. Detta visade inga förhöjda värden. Efter ett par månader gjordes en magnetkamera och inte heller den visade något direkt anmärkningsvärt. Jag fick då avslag från att ens träffa en reumatolog, efter 6-8 månaders väntan med remiss. Jag ”insisterade” och fick då besked från reumatologen att jag ska lämna ett blodprov för HLB27A då min läkare på vårdcentralen tycker mina symptom, vilka är ganska omfattande, ger misstanke om Bechterews. Provet var positivt. Jag blev besviken men samtidigt glad eftersom jag då äntligen får träffa en specialist, trodde jag. Tog några dagar sedan damp ett brev in med posten från reumatologen. De skrev att jag inte får komma då en viss % av befolkningen är HLAB27 positiva utan att ha reumatologiska sjukdom. Luften gick ur mig totalt, varför sa de då att jag skulle lämna provet om jag ändå inte skulle få komma trots att det visade positivt? Detta besked per post var undertecknat av en läkare och jag skrev tillbaka att jag inte accepterar detta och det är ju inte etiskt att med alla mina symptom avfärda utan ens ett möte och ordentlig utredning. Jag skrev många meddelande på mina vårdkontakter till reumatologen och till smärtkliniken, vilka jag nu äntligen fått träffa på ett första besök. I meddelandena återgav jag delar från min värkdagbok som beskriver mina dagar, vilken värk jag har, att jag inte kan sova, vaknar av värk, gråter av värk, kan inte jobba osv. Denna samt en lista över mina symptom/besvär, vilka är väl över 10 stycken. Sedan om de har inbördes relevans, relevans över huvud taget får andra avgöra jag bara skriver ner det som jag inte tor är ”normalt”. Prov, B-HLA -B 27, positivt, Kraftig viktnedgång ca 20 kg i skrivande stund(och fortsätter) från 88-68kg och jag dricker fortimel på recept, ofta förkyld, återkommande herpes kring näsa och ögon, fått diagnos bältros vid ett tillfälle. Värst är kraftig värk i rygg. övre del av rumpa, nacke och axlar. Ont även i handleder, fotleder och knän. Vaknar av smärta när jag rör mig i sömnen. Smärta konstant men fluktuerande i grad. Rygg, nacke och leder är mycket stela. Kan knappt inte böja mig. EXTREM Natt/morgonstelhet med Smärta, Ont på vissa ställen, muskelfästen? när man trycker. Knakar som brosk i ryggen, mycket, uppträdde runt hösten 2014. Ofrivilliga ryckningar i benen. Kyla förvärrar rörlighet och smärta. Ständigt trött fast jag nyss vaknat, orkeslös, väldigt ljudkänslig (har Tinitus) men även ljuskänslig (kisar ofta) i släkt finns reumatiska besvär samt hjärtbesvär (mor och uppåt i led). Efter många meddelanden i både vädjande och krävande ton fick jag besked att jag får träffa en reumatolog. Först skulle jag få träffa samma person som avfärdat mig via brev. Min läkare på VC sa att det är helt fel och jag skall träffa en annan. Det fick jag, hans kollega. Till trots ganska glad och hoppfull förbereder jag mig att berätta om mina problem och min ”story”. Redan efter 1 minut in i mötet förstod jag att agendan för mötet redan var fastställd. ”Sätt dig ner på britsen. Kläm Kläm Kläm, gör det ont? Böj dig framåt, andas in djup. Okej då är vi klara. Du har inte någon reumatisk sjukdom, inga tecken på inflammerade leder” Jag blev helt paff och frågade om hon läst min värkdagbok, mina symptom och det tolkat tillsammans med HLAB27 hur skall jag tolka det. Då sa hon bara att det är ospecifikt. Vad? vad menar du frågade jag men hon upprepade sig endast. Då frågade jag vad jag skall göra nu? Hon svarade att det vet hon inte, det kanske är något muskulärt antydde hon. Sedan reste hon sig och visade att mötet var över. Jag frågade i en sista desperat vädjan om vi kunde ha ett till datum bokat för ny undersökning och uppföljning om det visar sig bli värre, kanske en ny röntgen då jag läst att det i början inte alltid syns. På detta sa hon ”det behövs inte”, sedan öppnade hon dörren. Jag berättade för min läkare på vårdcenralen och hon blev minst sagt upprörd. Hon var och är den enda kontakt jag har som verkligen engagerar sig, men hennes resurser är begränsade. Hon har visat mig vart jag kan hitta information och försöka läsa lite själv och hon har skrivit ut en del information till mig om bland annat bechterews. Nu vill jag betona att jag verkligen inte påstår att bechterews är min diagnos utan endast att av det som jag läst om så är bechterews i många avseenden det som stämmer bäst in och där känner jag igen mina symptom. När jag läser på forum från folk med denna sjukdom beskriver de mitt liv. Ingen är gladare än jag om det så småningom visar sig att allt jag led av var en nerv som låg i kläm och med en enkel massage så släpper all smärta och övriga symptom som i ett trollslag. Smärtkliniken Danderyd som jag träffat 3 gånger (1 besök läkaren och 2 besök psykolog) var och är tydliga med att de inte tar någon roll som spindeln i nätet som tillser att jag får rätt utredningar, att utredningarna fortskrider osv. utan deras roll är, hmm jag kan inte beskriva eftersom jag fortfarande inte förstår vad deras roll är. Någonting med smärta som inga andra kan ta hand om men uttryckligen inte att tillse att jag får göra olika utredningar osv. Min läkare på vårdcentralen står nu med ”mig på halsen” då alla andra har tackat för sig. Mitt enda återstående hopp är Spinecenter, vilket jag i skrivande stund skall träffa på måndag 16 feb, och det verkar vara det enda som väntar mig i fråga om hjälp. Jag hade hopp om en second opinion på reumatologen men jag fick meddelande igår av min läkare att vi fick avslag. Jag har varit sjukskriven 50% i ett år och mitt företag, en liten juristfirma, har lyckligt nog fina klienter och jag har lyckats utföra stora delar av mitt arbete då min värk tillåter, på nätter, kvällar, helger osv. Jag har med detta lyckats behålla mitt jobb men jag vet inte hur länge det håller att driva firma på 50%, eller snarare 30% (50% är sjukskrivningen). På gott och ont har jag haft gott om tid att läsa på nätet. Ont därför att det är lätt att i sin nyfunna kunskap snöa in sig och i brist på djupgående kunskap göra fel antaganden. Gott därför att, åtminstone i mitt fall, så hade jag inte utan viss kunskap ens fått träffa reumatologen eller smärtkliniken. Den hjälp jag har idag är: egna mjukgörande övningar, psykologen, min läkare på vårdcentralen. Läkaren på smärtkliniken Danderyd har varit och är helt frånvarande (vilket han kanske ska vara, jag förstår som sagt inte riktigt deras roll), min läkare på Vårdcentralen har omfattande antal gånger försökt få till en dialog med smärtkliniken eftersom hon känner att hon tar sig vatten över huvudet t.ex. när vi talar smärtlindrande mediciner. Hon förskrev NSAID vilka hjälpte bättre än mina 667mg alvedon, men de hjälper kanske 1-2 steg på VAS skalan om ni ursäktar en amatörs uttryck, jag försöker bara göra mig förstådd på bästa sätt. När jag efter en period av sängliggande, tårar och ett stegs förvärrande generellt av min värk satt hon in tradolan. Efter en dialog med smärtkliniken sattes även tradolan depå in för jämnare effekt (jag vaknar ju på nätterna) och jag äter idag NSAID, tradolan depå och vanliga vid behov. Vid behov är dock fel uttryck efersom det antyder att jag har perioder utan behov, men så är det ej. Även med tradolan i max dos 400mg är jag sängliggande delvis, VAS 7-9 och de andra ca 50% av min vakna tid, VAS 4-6, är jag som en gammelfarfar till mina 2 små barn (2 och 4 år) staplande, stånkande och hela tiden lugna lekar. Kommer inte upp från golvet utan hjälp osv. Vaknar på nätterna när jag byter ställning av smärtan, morgonen är jag så stel att det tar ca 1 timme och ”tina upp”. När jag får kraftiga smärtperioder 1-3 dagar så bokstavligen grinar jag av smärta. Och detta är alltså med max dos tradolan. Utan tradolan (jag har prövat) är värken farlig. Det är en värk som kortsluter förnuftet och jag blir en egoistiskt, arg grottmänniska som gör allt för att överleva med en värk utan dess like. Jag är kort sagt sängliggande och icke kontaktbar. Jag fullkomligt fasar om det skall vara mitt liv. För ca. 4 veckor sedan blev min värk värre men inte övriga symptom, och rent mentalt mådde jag bättre, men jag vaknade oftare, mer ont när jag reser mig osv. Då fick jag genom min, sambo (inte läkare) veta att min kropp kan vara tillvand så att medicinen inte hjälper lika bra längre. Jag fick panik och såg grottmänniskan framför mig ligga i sängen grymtande med mina två underbara barn som försöker få kontakt och vill leka. Med ”bestämda” meddelande krävde jag hjälp och fick efter ett par meddelande ett telefonsamtal från läkaren på smärtkliniken som bekräftade att jag kan behöva ett medicinskifte och nämnde några plåster. Sen var samtalet över och han hänvisade tillbaka till vårdcentralen. Jag bokade tid och talade med min läkare som bara skakade på huvudet. Hon sa att hon skall försöka få tag på smärtkliniken för att få info om vad hon skall göra men dagar gick och i går talades vi vid och hon sa att hon gör ett skifte till Norspan plåster och sedan ses vi på måndag igen. Åter igen vilken ängel till läkare jag har där, synd bara om jag får vara så egoistisk och säga att det är synd att hon ”bara” är allmän läkare. Utan henne hade jag nog inte orkat faktiskt. Nu hjälper inte dessa plåster (i vart fall inte ännu) men jag har läst på och förstår att dag 3 når de full effekt och då får man se om dosen skall justeras. Mycket sömnlöst i natt eftersom jag inte tog tradolan. Satt på sängkanten och tyckte synd om mig själv, men jag är trots allt förmögen att känna tacksamhet att jag i övrigt mår bra och har en fin familj. Med denna mindre uppsats hoppas jag dels att någon orkar läsa igenom den och sedan att någon känner sig utmanad eller av annan anledning vill försöka hjälpa mig. Någon kanske som start vill förklara för en amatör varför mina symptom säger att jag har diagnosen -icke radiografisk axial spondylit- trots att reumatologen inte ens nämner detta. Vad avser de två ytterligare kriterier för SpA som krävs utöver grundsymptomen vilka uppfylls stämmert HLAB27 och hjälpt av NSAID preparat men även hereditet (dock ej bechterews men kraftig reumatism) och kanske även entesit och/eller uveit, det finns det som talar för det dessvärre men behövs undersökas mer. Det är så frustrerande och sorligt att ens behöva skriva detta brev och än mer att ens behöva komma i närheten av behovet att själv börja läsa medicin på internet, suck. Ni får verkligen ursäkta en rädd och vilsen person i stort behov av hjälp. Det blev längre än vad jag hade hoppats men jag är så rädd att jag missar att skriva något viktigt .. Hoppas någon kan och vill hjälpa mig om ens lite grann så är jag oerhört tacksam.
Springfield
Dålig hjälp i vården
Jag vill bara bekräfta dina upplevelser av vården då man är kroniskt sjuk. Specialisterna är överbelastade och politikerna kräver nedskärningar. Jag tror detta bara fungerar att arbeta i om man stänger av sig, som "din" reumatolog. Bra med en stödjande och engagerad allmänläkare, men vad ska man göra när specialisterna är så blasé? Bra att läsa på, det tycks vara ett måste för att överhuvudtaget kunna få hjälp. Reumatikerförbundet är också ett stöd, även om de inte har resurser till mer personlig hjälp. Jag befinner mig själv i ett slags limbo om än inte så fysiskt tufft som du har det. Man blir deprimerad och tappar gnistan när man inte får hjälp och stöd. Och det är inte roligt att bli vresig mot sin familj, och inte komma ner och upp från golvet för sina barn - jag vet. Men de älskar en ändå - och man är värdefull på många andra sätt än som studsboll ;-) Kämpa vidare och fråga folk både inom och utom vården om de vet någon bra att konsultera. Rätt som det är så hittar man rätt. Själv hoppas jag få träffa en reumatolog, det kanske finns öppna och engagerade såna också...
Höga Kusten Poeten
Bild för Höga Kusten Poeten
Jag tycker att du blifvit
Jag tycker att du blifvit styvmoderligt behandlad av dina vårdkontakter och jag hade nog propsat på att få träffa en annan läkare, kanske till och med en som finns i ett annat landstingsområde. Vi vet att situationen är hopplös och att mycket av vården idag kapsejsat då man i mitten på 90-talet lät införa en ekonomisk modell som arbetsmodell i sjukvården. Nu är det så att den pedagoiken endast fungerar på föremål som inte är av mänsklig natur utan borde snarare förpassas till den verksamhet den först var evsedd för - bilindustrin. Modellen kallas för New Public Management och infördes på vården i landet enbart av den anledningen att den skulle ge landstingen mer ekonomiska muskler att rationalisera vården. Tyvärr är både du och jag ett resultat över att denna affärsmässiga vårdform inte fungerat. Jag själv dras med en spänningshuvudvärk som de inte riktigt vet vad den beror på. Men det är en annan saga! Jag hoppas att din livssituation blir bättre så småningom och att du framgent får träffa mer lämpade läkare som kan ta sig an dig och ge dig adekvat vård! /Linda Åberg Luthman
Hjälpsökande
Första mötet med Spine Center
Fick träffa en sjukgymnast eller liknande. Hon konstaterade att inget syns på mr avseende min ryggproblematik. Det var inte riktigt därför jag väntat i ett år på att få komma. Jag frågade rakt ut omdet är så att allt syns på mr, och om det inte syns finns det inte. Jag la till att vetenskap per defenition är best guesses som framtiden kommer påvisa vara rätt eller fel. Om det vire fulländat ärdet inte vetenskap utan faktum. Hon förstod noginte utan sa att hon ska gå igenom med ryggkirurg. Jag undrar vad, dom gjorde inget utlver det som redan gjorts. Men ven vet jag kanske blir positivt överaskad. Snart köper jag medicinska preparat och börjar en egen utredning. Jag börjar med Humira som morsan får eftersom det finns en arvsfaktor. Hoppas Bragee tar emot mig, min läkare på vc skickade en remiss i går!