Kroppen är inblandad i allt vi gör

Titta på den här bilden från julhandeln på Drottninggatan för några år sedan, när det plötsligt small till. Se hur varje människas kropp har försatt henne i skydds- och flyktläge, långt innan hon har förstått vad som är på gång. Kroppens funktion är att alltid vara beredd på allt som kan hända och reagera så snabbt som möjligt. Då går det inte att vänta på att våra kloka men långsamma tankar har hunnit analysera läget.

Men det är inte bara vid så här dramatiska situationer som kroppen är aktiv. Den reagerar ständigt på allt som händer. Man kan märka det om man t ex. har en otrevlig uppgift och blir svettig eller får ont i magen. Men oftast märker man det inte, för reaktionerna sker i kroppens djup, där vi inte uppfattar allt som händer. Det händer en massa sakeri varje ögonblick i nerv– och hormonsystem, vätskebalans, matsmältning, blodcirkulation, temperatur och andra system för att vi ska vara optimalt inställda på allt som kan hända. När man upplever något påfrestande är det dessa system som först försöker anpassa oss att möta situationen. Det är här det vi kallar ”känslor” startar, genom att t ex. hjärtat börjar dunka, man blir spänd i magen, munnen blir torr. Syftet är att vi ska förstå faran och sätta oss i säkerhet. Tyvärr missar vi ofta detta.

När man inte känner

Man kan ha ”tränat” sig att inte känna så mycket, t ex. om det har blivit för mycket av jobbiga känslor. Då har man kanske kopplat bort kroppens signaler successivt, utan att märka det, ungefär som man långsamt vrider ner volymen på en radio man inte vill lyssna på.

Kroppen varnar

När det händer något skrämmande, hotfullt eller obehagligt reagerar kroppen ändå alltid, men det är svårt att förstå signalerna om man inte är van att lyssna på dem, tolka dem och förhålla sig till dem. Därför kanske man försöker fortsätta sitt liv som om ingenting hänt. Man kan säga till sig själv att kroppens signaler och symtom upphör med tiden om man inte låtsas om dem. Men tyvärr händer det inte, kroppen trappar istället upp sina signaler. Det innebär ökade symtom, mera smärta, oro eller nedstämdhet.

Till slut går det inte längre, kroppen sätter stopp. Då måste man sluta blunda för att den har meddelanden som måste fram.